Verkeån

Fakta om Verkaeån

Allmänt

Verkeåns avrinningsområde (kallas även Verkaån eller Skepparpsån) domineras av skog som bitvis öppnats upp av åkermark och betesmark. I de övre delarna slingrar sig ån lugnt medan den rinner snabbt mot det 23 m höga vattenfallet vid Hallamölla, som är Skånes högsta sammanhängande vattenfall. Efter Hallamölla rinner ån genom en skogsklädd ravin och dalgången öppnar sig ned mot Brösarp innan den når mynningen efter Skepparp vid Haväng. Strax uppströms åmynningen finns en gammal anläggning för öringsfiske i form av träkistor som kallas Öradekaren. Området kring Verkeåns utlopp är gammal kulturbygd med fornlämningar som Havängsdösen. 

Verkeåns biflöden är ofta kanaliserade och i vissa fall sänkta. Brunsviksbäcken är ett av biflödena som fått behålla sitt slingrande lopp hela vägen tills den mynnar i huvudfåran.  

Verkasjön, som ligger öster om Christinehof och Andrarums alunbruk, utgör ett tillflöde till ån. De vanligaste fiskarna i sjön är abborre, gädda och mört men vid provfiske har även ruda och sutare fångats.  

Vattenkemi 

Det tillförs en stor del grundvatten till ån och vattentemperaturen är relativt låg under hela året. Vattnet är mycket näringsrikt och medför en hög produktion av växter och djur. Forsande partier gör att ån självrenas kontinuerligt. 

Biologi 

Skogen har en viktig funktion att skugga och rena åns vatten. Verkeåns strömmande vatten och steniga bottnar gör att många ovanliga och sällsynta insektslarver trivs här. Det förekommer både arter som är känsliga för hög näringsbelastning, syrebrist och försurning, tillsammans med arter som är extremt tåliga. Sammansättningen på den så kallade bottenfaunan tyder på en god vattenkvalité.  

Öring och stensimpa är de två dominerande fiskarterna i vattendraget. Det finns både havsvandrande öring nedströms Hallamölla och en stationär öringspopulation uppströms vattenfallet. Andra fiskarter som förekommer i ån är nejonöga, elritsa och ål.  

Verkeån har höga värden för många andra arter såsom fåglar, groddjur men även däggdjur som uttern. Forsärla, strömstare och kungsfiskare häckar på olika platser vid Verkeån. Inom avrinningsområdet finns både vattensalamander, lövgroda och långbensgroda.  

Naturvärden 

På båda sidor om Verkeån ligger delar av Verkeåns naturreservat för att skydda, bevara och utveckla de höga biologiska och geovetenskapliga naturvärdena. Verkeåns dalgång inklusive Brösarps backar och Vitemölla strandbackar anses ha största bevarande värdet för natur- och kulturmiljövärden. Området är också botaniskt intressant med sandstäppsvegetation.  

Verkeån ingår i projektet LIFE CONNECTS (2019-2025) där det genomförs olika åtgärder för att bevara biologisk mångfald, skapa fria vandringsvägar för fisk och övrig fauna.   

Påverkan 

I avrinningsområdet ligger tre avloppsreningsverk: Önneköp, Brösarp och Eljaröd samt två avfallsanläggningar. Förutom påverkan från dikningar finns även jordbruk och skogsbruk i området med både B- och C-klassade verksamheter.